Spännande, långsamt brinnande och något ojämn!
I höstas hörde Pia Kask av sig och frågade om jag ville läsa Den stumma sorgen. Hon berättade att hon hade skrivit den ihop med sin dotter och att det var första boken i serien Kalmardåden. Eftersom jag tyckte att både de facto att den utspelade sig i Kalmar och var skriven av en mor och en dotter lät spännande, tackade jag självklart ja… Att jag egentligen inte tycker om deckare; glömde jag visst bort…
Larsson.., varm och charmig!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den första boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Kärlek på ön av Anna Winther och med recensionen av den kan jag se mig själv som invigd; på riktigt!
Långsam, udda och mångbottnad!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Senseis portfölj blev min andra roman av Hiromi Kawakami och min andra resa till Japan på kort tid. Precis som i Nakanos Secondhandbutik är Kawakami här sparsam och enkel i sitt skrivande. Men där Nakanos Secondhandbutik var lättsam är Senseis portfölj mer tungsint. När jag precis hade läst ut den tyckte jag att den inte tilltalade mig lika mycket som den förra, men nu när jag skriver om den, väcker den känslor i mig som jag inte kan förklara.
Enkel, elegant och charmig!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Tack vare att jag fick frågan av Tranan om jag ville läsa Nakanos secondhandbutik fick jag chansen att återvända till Japan.
Underhållande, dråplig och het!
Det var ju alldeles för länge sedan jag skrev en recension om en romantisk komedi där huvudkaraktären Olive tvingas fejkdejta någon hon inte drar jämnt med från början… Skämt åsido men när jag läste Osmekmånad reagerade jag inte på att en av huvudkaraktärerna hette Olive. Alltså samma sak som en av huvudkaraktärerna i Kärlekshypotesen som jag hade läst bara månaden innan. Det är först nu som de facto slår mig. Men trots att de hade sina likheter är de också väldigt olika och läs och häpna, jag gillade dem båda lika mycket!
Rå, oväntad och spännande rakt igenom!
Ni som känner mig vet att jag sällan läser deckare och än mer sällan svenska sådana. Men när Modernista skickade ett recensionsexemplar av Sara Strömbergs nya deckare Skinn, kände jag att jag fick ge den en chans, trots att den egentligen är del tre i en serie och att jag inte har läst de föregående två delarna; Sly och Skred. Skinn blev hursomhelst en av 2023-års sist lästa romaner och den omslöt mig av en sådan kyla att jag ryser även nu när jag skriver om den. Sara Strömbergs Skinn var rysligt…
Charmig, nördig och otroligt förutsägbar!
Jahopp, då var det dags för ännu en TikTok-sensation. Den här gången är det Ali Hazelwoods debutroman Kärlekshypotesen som Modernista har gett ut på svenska som står på tur. Kommer den att överraska eller som tidigare TikTok-senastioner att göra mig besviken? Tja, läs vidare och se efter…
Platt, oengagerande och nonchalant!
Tidigt i 2023 fick jag hem Ulrika Ljunggrens roman Under en italiensk sol. Jag hade bara månaden innan läst Emma Hambergs Je m’appelle Agneta på samma tema och älskat den. Därför trodde jag att Ljunggrens bok också skulle tilltala mig men nä vi klickade inte alls… Tack Norstedts för att jag fick läsa!
Varm, rolig och helt, helt underbar!
Hösten 2022 var jag på Bokens Afton anordnad av bästa Dillbergs. En av författarna som var på besök var Emma Hamberg. Wow, vilken kvinna. Efter att ha fått lyssna på henne var jag helt frälst och kvällen slutade med att jag köpte hennes bok Je m’appelle Agneta. Och det bästa av allt; jag fick den signerad. Tidigt i våras, efter att ha hört så mycket gott om den, var det min tur att kliva in i Agnetas värld. En värld jag hade svårt att lämna…
Rå, hjärtskärande och tung!
Inför årets #12challenge, 12 böcker rekommenderade av 12 vänner ville jag se vad mina kollegor läste. De som ville rekommendera något fick göra det och en av två kollegor som tog uppgiften på allvar var Annelie. Hon hade under vintern läst Rum utan titel av Nina Hemmingsson och nu rekommenderade hon den vidare till mig. Tack Kaunitz-Olsson för att jag fick chansen att läsa.