Biografier

Mina nio liv – Hanif Bali

Underfundig, tankeväckande och ojämn.

Det heter ju ”döm inte boken efter dess omslag”. När jag såg omslaget till Mina nio liv, blev jag sugen på att läsa den. Just för omslaget som flirtar med kattmänniskor. Men i ett annat andetag började jag tveka. Kan jag, som inte direkt är intresserad av politik, läsa en bok skriven av Hanif Bali, den kanske största vattendelaren inom svensk politik? Han som får motståndarna att morra och fräsa. Men ja, just därför bestämde jag mig för att ge den en chans. Jag ville veta vem Hanif Bali är och vad han har att säga.

Föreställningen om att en katt har nio liv är flera tusen år gammal och den finns i nästan alla kulturer. Det sägs att katten var en gudomlig varelse i det forntida Egypten och gav solguden Ra nio liv. Idag syftar dock kattens nio liv mest på att kattskrällen är otroligt svåra att ta kål på. Hur de än faller, landar de alltid på tassarna. Kanske är det just det som Hanif Bali syftar till i biografin Mina nio liv ? Att oavsett motgångar; landar han alltid på fötterna.

Läs mer

Ett jävla solsken – Fatima Bremmer

Extraordinär, kvick och rörande!

Innan Fatima Bremmers biografi hade jag aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström. Det är skamligt då hon var kvinna före sin tid. Hon var kvick, rolig, modig, extraordinär och otroligt social. Ett riktigt jävla solsken, med andra ord! Men hur kom det sig egentligen att en sådan kvinna föll i glömska?

Läs mer

Eufori – Elin Cullhed

Plågsam, vacker och dyster!

Som August-ambassadör 2021 får jag chansen att läsa och recensera de sex nominerade böckerna i kategorin; årets skönlitterära roman. Min tredje bok i kategorin blev Eufori av Elin Cullhed. Det är en roman om Sylvia Plath och en fantasi om hennes sista år i livet. Sylvia är precis fyllda 30 år och gift med sin stora kärlek Ted. Hon är mamma till Frieda och Nicholas samt en blommande författare. Men vad är det då som går så fel?

Läs mer

Allt jag inte kan säga – Emilie Pine

Hänsynslös och känslomässigt kall!

Förra hösten hade jag en kollega som kom in på mitt kontor och kvittrade att hon hade läst Emilie Pines roman Allt jag inte kan säga och att det var en roman som alla borde läsa. Jag skrev upp titeln på en rosa post-it. Länge funderade jag på att köpa den, men först på bokrean i år blev den min.  Sedan dess har den suttit lite som på en piedestal i bokhyllan. När jag i somras fick frågan vilka av mina tbr-böcker som jag trodde skulle få 5 stjärnor, var jag helt övertygad om att den här boken var en av dem.  

Läs mer