I Serafs Julbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen i kylan. Christina Schillers roman Greven och Guvernanten var en av böckerna i boxen…
Hittills har jag bara läst Rebecca Yarros storslagna berättelser som kombinerar romance med drakar. Och där har min läsupplevelse varit blandad. Så när jag slår upp Allt vi aldrig avslutade blir jag både häpen och glad. Tack Forum och Lovereads för att jag fick läsa.
När jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag kunde tänka mig att läsa Anna Brynhildsens roman Vårt eget hala vatten tyckte jag att den lät intressant. Därför tackade jag ja. Sedan skulle det tyvärr dröja många månader innan jag faktiskt läste ut den. Men den som väntar på något gott…
I våras fick jag frågan från Albert Bonniers om jag kunde tänka mig att läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Efter att ha läst beskrivningen tyckte jag att det verkligen var en roman för mig, så jag tackade ja. Men vad tycker jag nu när jag har läst den?!
Det fina med att vara en del av bookstagram är alla fantastiska människor man träffar. En av dem första som jag träffade var Kristina Dowling. En sprudlande person som skiner lika starkt som solen. Snacka om att jag blev förvånad när hennes första bok fick titeln Eira Martel – Flickan av mörket?! Men ja, även solen har sina fläckar :). Jag har i två års tid velat läsa den, men det var inte förrän Eira Martell – Grimoarens hemlighet kom ut som jag faktiskt gav de båda böckerna en chans.
Sent, jag vet, men det heter ju bättre sent än aldrig. Och jag kan säga att jag är glad att jag väntade. Jag vet inte riktigt vad jag hade tagit mig till om jag hade läst första delen när den kom ut och sedan fått vänta TVÅ år innan fortsättningen. Nu läste jag del 2 direkt efter del 1 och jag är glad för det. Då böckerna är sammanlänkade har jag bestämt att min recension kommer att handla om Eira Martell 1 och 2.
Långdragen, repetitiv men också stundtals fängslande!
I april 2022 läste jag Sarah Penners roman Giftmakerskan och jag kan säga att jag fullkomligt älskade den. Så det var inte jättekonstigt att jag ville läsa hennes andra roman Sällskapet så fort den kom ut. Tack vare Harper Collins kunde jag det. Men den tilltalade mig inte alls på samma sätt som Giftmakerskan. Och om du stannar kvar, ska jag förklara varför.
En juli-vecka 2022 läste jag Hamnet och förälskade mig i Maggie O’Farrells författarskap. Jag bestämde mig då för att läsa allt hon kom med. När jag såg att Sekwa skulle ge ut Lucrezias porträtt under 2023 visste jag att jag var tvungen att läsa. Trots att det var en smärtsam läsupplevelse är jag glad att jag läste den…
Det här var min första bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang och jag visste redan innan jag öppnade Babel att den låg långt utanför min bekvämlighetszon. Babel brukar vanligtvis jämföras med Donna Tartts roman Den hemliga historien och M.L. Rios roman If We Were Villains, två böcker som jag aldrig läst färdigt. Men ändå var detta en mycket efterlängtad läsning, då jag hade hört bra saker om den. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni valde den som maj månads bok; det gjorde att den faktiskt blev läst. Men vad tyckte jag då?