Jag läste För alla lyckliga slut för ett år sedan när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Caroline Twamley, då vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men jag antar att det är bättre sent, än aldrig och att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, och allt det där?!
Hittills har jag bara läst Rebecca Yarros storslagna berättelser som kombinerar romance med drakar. Och där har min läsupplevelse varit blandad. Så när jag slår upp Allt vi aldrig avslutade blir jag både häpen och glad. Tack Forum och Lovereads för att jag fick läsa.
Jag vet inte om ni minns det, men när jag läste Berätta tre saker, berättade jag att jag drömde om att skriva en bok, men att jag var för feg och för bekväm. Well, nu ska jag berätta ännu en sak för er. För exakt ett år sedan började jag en sommarkurs i kreativt skrivande. Då påbörjade jag det som kanske aldrig blir min första roman, men som ändå var ord som jag behövde få ut. Jag önskar att jag hade kunnat säga att den nu, ett år senare var färdigskriven, men tyvärr. Jobb samt brist på disciplin och motivation tog över och jag körde fast.
Sedan bär man minst anar det får man hem en bok som förändrar allt. Callum Bloodworths roman Berätta allt, var den boken för mig och jag fick jag ett sådant sug efter att skriva igen. Inte för att prestera. Inte för att det måste bli något. Utan för att vissa känslor behöver få en röst och Berätta allt är en bok för alla dem som försöker att hitta tillbaka till sin röst. En-som jag. Så om min roman någonsin blir klar, får jag tacka Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för det eftersom de skickade Berätta allt till mig.
Hösten 2021 läste jag Varje Minut av Emilie Nicole. Jag minns att att jag tyckte att var en bok med ett otroligt vackert språk och en viktig handling. Jag tilltalades av den på så många olika plan och jag visste redan då att Emilie var någon att räkna med. Hon hade fått språkets gåva. Hennes ord gav liv. Mening. Kraft. Samtidigt som jag tyckte om det vackra språket, tyckte jag att det kanske motarbetade handlingen.
Det skulle dock dröja tre år innan Emilie Nicole kom ut med en ny bok, denna gång samarbetade språket och handlingen som mycket bra. Tack Emilie och Visto för att jag fick läsa Kosmos Kärlek.
Stundtals fängslande och spännande, men väldigt ojämn!
När Sarah J. Maas släppte House of Earth and Blood 2020 markerade det starten på en helt ny serie. En som skulle skilja sig från hennes tidigare succéer Throne of Glass och A Court of Thorns and Roses. Resultatet blev Crescent City-trilogin — en urban fantasy där magi, teknologi och olika övernaturliga väsen samexisterar.
Efter att ha läst Sarah J Maas serie A court of... var jag föga imponerad. Men när Gondol översatte Crescent City-serien till svenska ville jag ge Maas en andra chans. Crescent City – trilogin består av de tre delarna: House of Earth and Blood, House of Sky and Breath samt House of Flame and Shadow. Och böckerna verkar vara älskade av alla som läser dem, men vad tycker jag om dem?
Om det är någon som har missat dessa böcker, kommer här en liten beskrivning av samtliga. Kan finnas spoilers – om det nu går att spoila något så omskrivet?!
Jag kan nog säga, utan att det känns som en lögn, att Rebecca Yarros är den mest hypade författaren sedan 2023. Jag vet inte riktigt hur eller när det hände, men plötsligt var hon överallt. När jag skulle välja 2024 års första bok, var det med en skräckblandad förtjusning som jag plockade upp Fourth Wing. En omåttligt populär bok som tyvärr inte levde upp till förväntningarna.
När jag slog igen Fourth Wing i januari 2024 kände jag mig besviken. Det var en riktig ”njah”-bok för mig. Ändå var jag tillräckligt fascinerad för att vilja fortsätta serien. Tur för mig att Iron Flameredan väntade hemma. Och när jag väl hade läst ut den ? Då dansade jag segerdansen, inte för att boken var slut, utan för att den fick mig att vilja ha mer. Men min återvändo till Navarre skulle dröja. Många, långa månader. Närmare bestämt till 21 januari 2025. Tack,Gondol, för att du är min ständiga medryttare på denna drakfärd!
Lauren Roberts bok Powerless var en av de bästa böckerna jag hade läst under 2024, om inte DEN bästa. Så när Reckless, del två i serien, kom på svenska visste jag att jag ville läsa den direkt. Tack vare Mius fick jag det och jag kan säga att min fruktan för att jag skulle bli besviken var helt obefogad…
I samband med att jag blev en av Serafs ambassadörer för 2024 fick jag hem Linnéa Engmans bok En labyrint av begär och lögner och blev så otroligt glad, men sedan insåg jag att det var del två i en serie. Och tyvärr hade jag inte läst del ett än. Vilken osis, men då fick jag ju en anledning till att köpa den ;). Nu har jag läst den första delen; Gudar av röta och undergång och här kommer mina tankar om den.
Jag hade inte tänkt läsa Bättre än på film, eftersom jag knappt visste att den existerade. Men tack vare Modernista som överraskade mig med boken, kunde jag ha ”the time of my life” när jag läste den.
Elsie Silver är en populär författare som har swishat förbi i mitt flöde. I somras läste jag Flawless av henne och det var mitt första möte med henne. Men jag ångrade mig i samma stund som jag öppnade boken. Jag borde verkligen inte ha läst den. Ändå kunde jag inte motstå att ge henne en ny chans, när Wild Love, första delen i hennes Rose Hill-serie släpptes på svenska. Tack Bazar för att jag fick en chans att ge Elsie Silver en andra chans.