Annorlunda och absurd men ganska platt!
När jag först hörde talas om Bröllopsgästerna av Alison Espach, förväntade jag mig en charmig feelgood om kärlek och bröllop. Men det här var något annat. Något ganska oväntat. Men betyder det automatiskt att det blir bra?! Ja, läs vidare och se efter…
Tack Marie Jungsand och Forum för att jag fick läsa!
Mysiga miljöer men osympatiska karaktärer!
Som en av Serafs ambassadörer för 2025 fick jag chansen att läsa fortsättningen på Anna Winthers roman Kärlek på ön, nämligen Börja om på ön. Och vad tyckte jag då?
Charmig, varm men också stundtals melankolisk.
I Serafs Sommarbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen. Likt sommaren var böckerna varma och ingav ett hopp. Sara Dalengrens roman Sånger om kärlek var en av böckerna i boxen…
Rörande, känslosam och helt underbar!
I Serafs Sommarbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen. Likt sommaren var böckerna varma och ingav ett hopp. Olivia Reimhagens roman Där ljuset hittar in var en av böckerna i boxen…
Djup, vemodig men varm!
Med Serafs sommarbox för 2024 kom sommaren. En av böckerna som boxen innehöll var Gabriella Argus roman En sensommar av längtan.
Vacker, fridfull och helande!
Jag läste För alla lyckliga slut för ett år sedan när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Caroline Twamley, då vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men jag antar att det är bättre sent, än aldrig och att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, och allt det där?!
Lågmäld, kraftfull och igenkännande!
Jag var jätterädd att påbörja Lika barn. Dels för att jag hade höga förväntningar på den som jag var rädd inte skulle infrias, dels för att jag var rädd för vilka dolda vrån inom mig den kunde kasta ljus på. Men, med facit i hand, kan jag säga att det gick hur bra som helst.
Välskriven, fin men vemodig!
Hittills har jag bara läst Rebecca Yarros storslagna berättelser som kombinerar romance med drakar. Och där har min läsupplevelse varit blandad. Så när jag slår upp Allt vi aldrig avslutade blir jag både häpen och glad. Tack Forum och Lovereads för att jag fick läsa.
Drabbande, magisk och öm!
Jag vet inte om ni minns det, men när jag läste Berätta tre saker, berättade jag att jag drömde om att skriva en bok, men att jag var för feg och för bekväm. Well, nu ska jag berätta ännu en sak för er. För exakt ett år sedan började jag en sommarkurs i kreativt skrivande. Då påbörjade jag det som kanske aldrig blir min första roman, men som ändå var ord som jag behövde få ut. Jag önskar att jag hade kunnat säga att den nu, ett år senare var färdigskriven, men tyvärr. Jobb samt brist på disciplin och motivation tog över och jag körde fast.
Sedan bär man minst anar det får man hem en bok som förändrar allt. Callum Bloodworths roman Berätta allt, var den boken för mig och jag fick jag ett sådant sug efter att skriva igen. Inte för att prestera. Inte för att det måste bli något. Utan för att vissa känslor behöver få en röst och Berätta allt är en bok för alla dem som försöker att hitta tillbaka till sin röst. En-som jag. Så om min roman någonsin blir klar, får jag tacka Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för det eftersom de skickade Berätta allt till mig.
Naken, intim och slående vacker!
Hösten 2021 läste jag Varje Minut av Emilie Nicole. Jag minns att att jag tyckte att var en bok med ett otroligt vackert språk och en viktig handling. Jag tilltalades av den på så många olika plan och jag visste redan då att Emilie var någon att räkna med. Hon hade fått språkets gåva. Hennes ord gav liv. Mening. Kraft. Samtidigt som jag tyckte om det vackra språket, tyckte jag att det kanske motarbetade handlingen.
Det skulle dock dröja tre år innan Emilie Nicole kom ut med en ny bok, denna gång samarbetade språket och handlingen som mycket bra. Tack Emilie och Visto för att jag fick läsa Kosmos Kärlek.