Udda, skurvad och spännande!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men förra året fick jag hem ett gäng barnböcker och därför har jag i år bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Här är min recension av Lotta Oudhius bok Spöksommarnätter. Jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Lotta och Idusförlag för det för det!
Obehaglig, rysande och rykande aktuell!
För fem år sedan läste jag, för första gången, George Orwells roman 1984 . Innan dess hade jag hört så mycket om den och refererade precis som alla andra till delar av den utan att ha läst den. 1984 känns nämligen som en bok som många skryter om att de har läst, utan att egentligen ha gjort det. Därför var det skönt att jag kunde skryta om att ha läst den på riktigt. Nu, fem år senare, har jag läst den igen och kan nu skryta om att jag har läst den flera gånger. Men vad tycker jag om den då?
Bitterljuv, värmande och tankeväckande!
Uppmaningen ”Döm inte en bok utifrån dess omslag” har väl de flesta av oss hört. Men gäller detsamma när man ska köpa böcker? Köp inte en bok utifrån dess omslag?! Jag har länge spanat in Toshikazu Kawaguchis roman Before the coffee gets cold just på grund av att omslaget tilltalade mig. Omslaget med den turkosa färgen, de mysiga cafémöblerna och den söta katten. Hur kan man inte vilja ha den? Att den dessutom verkar vara väldigt populär och väldigt omtyckt av alla som har läst den gjorde mig inte mindre benägen av att vilja äga den. Sommaren 2022 blev den äntligen min och i september samma år vågade jag mig på att ge dess insida en chans också. Och nu har den äntligen kommit på svenska. Tack Akademius/Mius för att jag får avnjuta den på svenska också.
Överraskande, chockerande och stundtals pinsam!
I december fick jag ett fantastiskt paket från Gondol. I paketet fanns Fourth Wing och dess efterträdare Iron Flames.
När jag hade avslutat Fourth Wing i januari var jag besviken. Det var en njah-bok för mig. Jag tyckte till exempel att Yarros förlitar sig mycket på genren och den vana fantasyläsaren och det gör att hon är knapphändig med sina beskrivningar. De knapphändiga beskrivningarna gör att jag har svårt att se miljöerna och karaktärerna framför mig. Vid avslutad läsning hade jag också fler frågor än svar. Men det som ändå lugnade mig var att jag hade Iron Flame kvar att läsa. Förhoppningsvis skulle den höja läsupplevelsen av serien något….
Tankeväckande, överraskande och lättsam!
Från Monterosa till Röda bergen, första delen i feelgoodserien Röda bergen var en överraskningspost från LB-förlag och författaren Alexandra Appelqvist. En bok vars omslag är en fröjd för ögat, men hur är det med innehållet? Är det hjärtats fröjd, eller inte? Läs vidare och se 🙂
Varm, snabbläst och tankeväckande!
Den tredje boken i bokklubben för i år blev Katten som räddade böcker av Sosuke Natsukawa. En bok om talande katter och om böckernas enorma kraft. Kan det egentligen bli bättre för någon som älskar katter och böcker? Well, du får läsa vidare och se…
Det finns många likheter mellan litteratur och musik, eller hur? De bidrar båda med visdom, ingjuter mod och helar våra liv. De är skapade av människor som redskap för att ge oss tröst och inspiration.
Natsukawa, 2022:106
En bok som står i bokhyllan är bara hopsatta papper. Om en bok med stor kraft eller en episk berättelse inte öppnas är det bara papper. Men en bok som har uppskattats och älskats, fyllts med mänskliga tankar, har blivit besjälad. /…/ En älskad bok kommer alltid att ha en själ. Den kommer till sin läsares undsättning när denna är i nöd.
Natsukawa, 2022;198-199
Charmig, välskriven och lagom!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den andra boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Våren jag fann mig av Angelica Jackson-Skarenstedt. En feelgood-romance som utspelar sig i den Gotländska idyllen, och handlar om att ge upp gamla drömmar för att ge plats för nya. Alltså en roman med goda premisser, men vad tyckte jag efter att ha läst den?
Förutsägbar, platt och full av kvinnohat!
Lucy Scores serie om det lilla samhället Knockemout är kanske en av de mest återkommande i mitt flöde. Böckerna med blommor på i ljusblått, rosa och lila. Sockersöta. Drömmande och oskyldiga. Men efter att ha läst Allt vi aldrig kom över, boken med det ljusblåa omslaget, vet jag att skenet bedrar. Efter att ha läst Allt vi aldrig kom över trodde jag att jag var färdig med Lucy Score. Men när Printz överraskade mig med, Allt vi försöker dölja, den andra delen i serien kände jag att jag var tvungen att läsa den. Kunde detta rosa omslag med liljekonvaljer på överraska mig?!
Mogen, mysig och underhållande!
Ända sedan jag slog igen Städerskan har jag saknat att umgås med Molly. Då visste jag inte om jag skulle få återse henne, men i somras fick jag veta att del två var på väg och då var jag salig. Äntligen skulle jag få umgås med och lära mig av Molly igen. Tack Albert Bonniersförlag för att jag fick äran att läsa och recensera denna pärla.
Hjärtskärande, djupt rörande och överraskande!
Jag läste Sambo på försök av Beth O’Leary för två år sedan och jag älskade den djupt, innerligt och fullkomligt. Därför var det inte så konstigt att jag ville läsa The No-Show när den gavs ut på svenska. Tack Printz för att jag fick chansen att avnjuta denna varma och hjärtskärande roman!