Magisk, vacker och levande!
Jag vill börja den här recensionen med en liten reflektion som fick mig att fnittra lite; jag har nu läst två böcker av Caroline Hurtig – Den röda falken och nu Röda spår i snö. Ser ni ett tema?
Hursomhelst, som en av Serafs ambassadörer, har jag haft äran att förhandsläsa Röda spår i snö. Här kommer mina tankar om boken.
Smart, annorlunda och innovativ!
När jag började läsa Pet trodde jag att jag skulle få läsa en ungdomsroman, lik vilken annan som helst. Men redan efter bokens inledande tre sidor visste jag att Pet inte alls var det jag trodde att den skulle vara… Tack Tranan för att jag fick äran att läsa.
Melankolisk, vemodig men också hoppfull!
För några veckor sedan hamnade jag och min man i en livlig diskussion om Mumin. Jag råkade säga att jag aldrig hade tittat på Mumin och min man förfasades över detta. Då kunde jag i alla fall kontra med att jag hade läst en och en annan Muminbok. Närmare bestämt fyra stycken; Det osynliga barnet, Kometen kommer, Pappan och havet och nu senast Trollvinter. Och genom dem har jag förälskat mig i Tove Janssons karaktärer. Trollvinter är inget undantag. Tack Förlaget för att jag fick läsa och avnjuta den i fyrfärg!
Spännande, nervkittlande och fängslande!
Då jag inte tycker om romantasy har jag inte brytt mig om att spana in Holly Blacks roman The cruel Prince. Jag har hela tiden trott att den är som A Court of-serien och att jag kommer att bli besviken. Men när Mius släppte den på svenska blev jag ändå nyfiken. Så, jag var glad att jag fick äran att läsa den… nå, föll den mig i smaken då, eller var den så som jag trodde?
Långsam, njutbar och målande!
Lagom till halloween bestämde jag mig för att läsa Hanna Selins bok I ett hav av vargar. Den var med i den första bokboxen som jag fick från Seraf i våras och det var verkligen på tiden att jag läste den. Bokens vackra omslaget hade lockat på mig i flera månader men nu var det alltså äntligen dags att kliva in I Ett hav av vargar…
Målande, fängslande och magisk!
Det fina med att vara en del av bookstagram är alla fantastiska människor man träffar. En av dem första som jag träffade var Kristina Dowling. En sprudlande person som skiner lika starkt som solen. Snacka om att jag blev förvånad när hennes första bok fick titeln Eira Martel – Flickan av mörket?! Men ja, även solen har sina fläckar :). Jag har i två års tid velat läsa den, men det var inte förrän Eira Martell – Grimoarens hemlighet kom ut som jag faktiskt gav de båda böckerna en chans.
Sent, jag vet, men det heter ju bättre sent än aldrig. Och jag kan säga att jag är glad att jag väntade. Jag vet inte riktigt vad jag hade tagit mig till om jag hade läst första delen när den kom ut och sedan fått vänta TVÅ år innan fortsättningen. Nu läste jag del 2 direkt efter del 1 och jag är glad för det. Då böckerna är sammanlänkade har jag bestämt att min recension kommer att handla om Eira Martell 1 och 2.
Mörk, blodig och stämningsfull!
En av de första personerna jag började följa när jag startade min bokstagram var Stina Rundqvist. Då visste jag inte att hon hade en bok på gång. Nu, tre år senare har jag haft äran att läsa hennes debutroman Näcken…
Frustrerande, helande och omöjlig att inte tycka om!
Ann-Catrin Mattssons bokserie Jordfödd har tagit läsare med storm. Serien utspelar sig i det turbulenta 1600-talets Europa, där krig, politiska intriger, makt, övernaturliga krafter, vänskap och kärlek som vandrar genom tid och rum vävs samman till en spännande berättelse.
När den tredje delen; Arvet från Öst hamnade i mina händer i slutet av maj, trodde jag att jag skulle slänga mig in i den direkt då det var så efterlängtad. Men någonting höll mig tillbaka. En rädsla av något slag. En rädsla att den magi och kärlek som jag har känt för de föregående två böckerna; Dotter av Jord samt Varsel i Natten, kanske inte skulle infinna sig. Att lågan som brann så starkt i de föregående böckerna snart skulle slockna, eller åtminstone falna. Därför dröjde det tre månader innan jag vågade mig på att läsa den…
Vacker som en tavla!
Jag har länge önskat mig en tavla målad av Lars Lerin. När jag fick chansen att läsa och recensera hans bok Pojkarna på sommarön, blev det nästan ännu bättre. Nu fick jag inte bara en tavla utan flera, då boken är fylld med Lars Lerins akvareller och de är så vackra! Jag måste tacka Bonnier Carlsen för att jag fick läsa och njuta av dessa vackra målningar. Men jag måste också be om ursäkt för att det har dröjt med en recension, men det går ju inte att publicera en recension på en sommarbok annat än på sommaren, eller hur?!
Kylig, ångestframkallande och snabbläst!
Amy McCullochs roman Andnöd var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa men när man får ett recensionsexemplar. Ja, då läser man. Men vad tycker jag då?