Välskriven, beckmörk och paralyserande!
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. Jag fastnade direkt för kråkan och visste att jag ville veta mer om henne. Sedan dess har jag följt hennes resa genom Under-serien. Här kan ni läsa mina recensioner av Under svart himmel och Under mörk jord. Men nu kommer en recension om den tredje och sista delen…
Provocerande, obehaglig men ändå läsvärd!
Det här var min andra bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang. Jag har tidigare i år läst Babel av henne och nu var det dags för Yellowface. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni ville ge Kuang en ny chans efter att Babel hade gett oss blandade läsupplevelser.
Fängslande, klaustrofobisk och ångestframkallande!
I somras fick jag äran att förhandsläsa Elina Kangas kortroman Springor av mörker. I veckan gav Seraf ut den och nu finns den alltså för allmänheten att läsa. Även om boken inte är längre än 107 sidor, hinner Elina skrämma slag på sin läsare både en och fem gånger…
Charmig, befriande och levande!
Jag läste Vårkänslor och skrovmål i våras när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Maria Arell. Vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men nu lägger jag, passande nog, ut den under Kalmar Pride istället.
Kylig, ångestframkallande och snabbläst!
Amy McCullochs roman Andnöd var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa men när man får ett recensionsexemplar. Ja, då läser man. Men vad tycker jag då?
Välskriven, mörk och kuslig!
HS Palladinos roman Den som fruktar snön var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa då jag inte är ett fan av deckare. Men när jag får recensionsexemplar. Ja, då läser jag. Och kanske hittar jag en roman som omvänder mig?!
Smörig, pinsam och platt!
Flawless av Elsie Silver är ännu en populär bok som jag inte borde ha läst. Men här sitter jag och försöker skriva några vettiga tankar om den. När ska jag lära mig?
Den här serien (Chestnut Springs) har varit överallt på sistone. Och efter att ha läst Ett litet liv kände jag för något lättare, men det här var… ja, läs vidare och se!
Gripande, hopplös och skoningslös!
Det är med skräckblandad förtjusning som jag närmar mig Ett litet liv. Jag har skjutit på läsningen flera gånger. Men när en vecka i Montenegro närmade sig bestämde jag mig för att det kunde vara läge att ge den omtalade boken en chans. Och vad säger man?! Efter fem dagars intensivt läsande och drickande (dränkte bokens sorger i alkohol) slutförde jag boken; eller gjorde boken slut på mig?! Läs vidare och se….
Gränslös, skamlös och skarp!
Sedan jag läste Apelsinfågeln har jag varit nyfiken på Julia Mäkkylä. Jag älskade ju verkligen hennes debutroman. Därför var jag överlycklig att Julia tänkte på mig när Vinklar släpptes. Nu när jag har läst Vinklar kan jag se att det finns en del likheter mellan Jula Mäkkyläs verk. Både Apelsinfågeln och Vinklar har ett språk som bär läsaren igenom historien och som sätter färg på även det gråaste gråa. Båda innehåller ett persongalleri av olika livsöden och båda är stora verk om ensamhet, åtrå och utanförskap. Men håller Vinklar samma nivå som Apelsinfågeln?
