Invecklande, förvirrande och handlingslös!
I nästan ett års tid hade jag gått och väntat på uppföljaren till Atlas – de utvalda och när Bokfabriken var snälla och skickade ett exemplar av Atlas Paradoxen till mig att läsa, var jag nog den lyckligaste på jorden. Äntligen…
Underhållande, dråplig och het!
Det var ju alldeles för länge sedan jag skrev en recension om en romantisk komedi där huvudkaraktären Olive tvingas fejkdejta någon hon inte drar jämnt med från början… Skämt åsido men när jag läste Osmekmånad reagerade jag inte på att en av huvudkaraktärerna hette Olive. Alltså samma sak som en av huvudkaraktärerna i Kärlekshypotesen som jag hade läst bara månaden innan. Det är först nu som de facto slår mig. Men trots att de hade sina likheter är de också väldigt olika och läs och häpna, jag gillade dem båda lika mycket!
Rå, oväntad och spännande rakt igenom!
Ni som känner mig vet att jag sällan läser deckare och än mer sällan svenska sådana. Men när Modernista skickade ett recensionsexemplar av Sara Strömbergs nya deckare Skinn, kände jag att jag fick ge den en chans, trots att den egentligen är del tre i en serie och att jag inte har läst de föregående två delarna; Sly och Skred. Skinn blev hursomhelst en av 2023-års sist lästa romaner och den omslöt mig av en sådan kyla att jag ryser även nu när jag skriver om den. Sara Strömbergs Skinn var rysligt…
Platt, oengagerande och nonchalant!
Tidigt i 2023 fick jag hem Ulrika Ljunggrens roman Under en italiensk sol. Jag hade bara månaden innan läst Emma Hambergs Je m’appelle Agneta på samma tema och älskat den. Därför trodde jag att Ljunggrens bok också skulle tilltala mig men nä vi klickade inte alls… Tack Norstedts för att jag fick läsa!
Varm, rolig och helt, helt underbar!
Hösten 2022 var jag på Bokens Afton anordnad av bästa Dillbergs. En av författarna som var på besök var Emma Hamberg. Wow, vilken kvinna. Efter att ha fått lyssna på henne var jag helt frälst och kvällen slutade med att jag köpte hennes bok Je m’appelle Agneta. Och det bästa av allt; jag fick den signerad. Tidigt i våras, efter att ha hört så mycket gott om den, var det min tur att kliva in i Agnetas värld. En värld jag hade svårt att lämna…
Charmig, introducerande och humoristisk!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men i år har jag fått hem ett gäng barnböcker och därför bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Årets första barnbok blev Den brinnande kartan av Lisa McMann. Jag tyckte att beskrivningen av den lät spännande och jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Harper Collins för det!
Magisk, politisk och gripande!
Ni som följer mig, vet att jag inte är en van fantasyläsare. Jag läser fantasy, men inte tillräckligt för att känna mig helt bekväm. För mig är det då viktigt att författaren anstränger sig för att göra mig trygg. Får mig att känna mig hemma i en värld bortom vår. Och det tycker jag att Leigh Bardugo verkligen gör med sin roman Skuggan av en kung. Tack Lilla Piratförlaget (Gilla Böcker) för att jag fick läsa och förlåt för att recensionen kommer så sent, men jag antar att det är bättre att den kommer sent än aldrig!
Originell, komplex och berörande!
Tack Albert Bonniers förlag för att jag fick äran att läsa Imorgon x 3 av Gabrielle Zevin! Jag ska vara ärlig och säga att jag nog aldrig hade valt att läsa en bok om spel om det inte hade varit för bokstagram. Anledningen till det är att jag inte har någon relation till spel. Jag har aldrig varit en spelare. Visst jag har spelat spel, men aldrig sett mig själv som en spelare. Jag är liksom en sådan som hoppar med när min spelkaraktär ska hoppa för att jag tror att det ska hjälpa hen i spelet. Hade du sagt att jag med mina spelerfarenheter, eller snarare bristen på dem, sommaren 2023 skulle läsa en bok som handlar om just spel, skulle jag säga att du var tokig. Men här är vi nu…
Vacker, ärlig och inspirerande!
Jag har länge varit team One Tree Hill. Och minst lika länge har jag varit Team Peyton Sawyer. Jag älskade Peyton. Jag ville vara som hon. Teckna som hon. Ha lika fint hår som hon. Vara lika klok som hon. Men efter att ha läst The Rural Diaries är jag helt Team Hilarie Burton. Hon är rolig, vacker, stark, klok och jordnära. Och alla dessa stora egenskaper ryms i hennes lilla memoar; The Rural Diaries – Love, Livestock, and Big Life Lessons Down on Mischief Farm.
Magisk, ljuvlig och humoristisk!
TJ Klune. Men herregud vilken stjärna. Stunder som denna är jag så otroligt glad att jag började med #bokstagram. Utan bokstagram hade jag aldrig kommit i kontakt med TJ Klune och hans roman The House in the Cerulean Sea. Och tänk vilken läsupplevelse jag hade gått miste om då. Tack Tina för att du rekommenderade den, tillsammans med resten av bokstagram.