Intim, stundats poetisk men ojämn!
Mitt tredje val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson. Det är en bok som jag inte hade hört talas om innan jag blev August-ambassadör, men efter att ha hört mycket gott om författaren och hans Ålevangeliet hade jag skyhöga förväntningar på denna.
Engagerande, spännande men något hoppig!
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Vitön av Bea Uusma. Innan jag blev August-ambassadör hade jag sett Bea Uusmas bok Vitön skymta förbi i flödet, så det var egentligen den enda boken jag kände igen av de nominerade i kategorin. Men vad betydde det för min läsupplevelse? Egentligen ingenting. Jag gick in i boken i total blindhet. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Men redan efter några sidor insåg jag att jag har ett spännande äventyr framför mig.
Öm, ärlig men något ojämn i tempo!
Mitt första val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Stinas bästa vän av Göran Greider. Det är en bok som jag inte hade hört talas om innan jag blev August-ambassadör. Men som jag nu är glad att jag fick chansen att läsa.
Alla som någon gång har älskat ett djur vet hur märkligt stark den kärleken är. Den smyger sig på en, ofta lite oväntat. Från början tror man kanske att det bara är ett djur. Men så märker man plötsligt att den lilla varelsen har blivit familj; en trygg punkt i tillvaron. För mig var det Zooey, vår lilla katt. Innan henne såg jag mig inte som en kattmänniska. Inte heller trodde jag att en katt kunde vara någon som höll ihop mig när jag föll samman. Zooey gav mig ett syfte; att vara kattmamma. Och när hon lämnade oss i februari kändes det som att en bit av mitt hem, min trygghet och mitt hjärta följde med henne. Det är kanske därför Göran Greiders bok Stinas bästa vän träffar mig så starkt.
Ojämn, överansträngd och förvirrande!
För ett par år sedan läste jag Kvinnan i fönstret av A.J. Finn och jag fullkomligt slukade den. Därför var jag väldigt taggad när jag såg att det hade släppts en ny bok av samma författare; Slutet på historien. Tack Albert Bonnier för att jag fick läsa…
Platt, stereotyp och frustrerande!
För ett tag sedan läste jag Blodmåne, min första roman av Jo Nesbø. Det var den trettonde boken i serien och Harry Hole. En bok som trots sina 541 sidor flöt på utan problem och som i ett trollslag var utläst. En bok som jag gillade. När jag sedan fick frågan, från Albert Bonnier, om jag ville läsa Nesbøs Natthuset kunde jag inte tacka nej. Speciellt inte när den beskrevs som en “gastkramande roman som för tankarna till Stephen Kings klassiska skräckberättelser”…
Smart, fängslande och unik!
First lie wins är en bok som minst en gång om dagen syns i mitt flöde. Därför var jag extra glad när jag såg att den skulle komma på svenska. Tack för bästa Marie Jungsand som skickade den till mig. Jag kan säga att jag gillade Första lögnen vinner mycket!
Varsam, feministisk och drabbande!
Jag valde Kvinnorna på Weyward Cottage som bokklubbsbok för augusti, men jag ska vara ärlig med att säga att jag inte visste så mycket om den innan jag började läsa den. Det jag visste var att den var otroligt populär och att omslaget var slående vackert. Men föll insidan mig i smaken?
Tack Printz för att jag fick läsa.
Annorlunda och absurd men ganska platt!
När jag först hörde talas om Bröllopsgästerna av Alison Espach, förväntade jag mig en charmig feelgood om kärlek och bröllop. Men det här var något annat. Något ganska oväntat. Men betyder det automatiskt att det blir bra?! Ja, läs vidare och se efter…
Tack Marie Jungsand och Forum för att jag fick läsa!
Mörk, kvävande men något kort!
I Serafs Månskensbox för 2025 kom fyra böcker inom genrerna skräck, urban fantasy, romantasy och dystopi. Stina Rundqvists efterlängtade kortroman Dödsmärkt var en av böckerna och vi kan väl säga att jag började läsa den så fort jag fick boxen. Det som är häftigt med Stinas böcker är att de är totala motsatser till henne som person. Har man träffat Stina vet man att hon är världens mysigaste och varmaste person, men hennes romaner är så mörka och kalla. Dödsmärkt är inget undantag.
Mysiga miljöer men osympatiska karaktärer!
Som en av Serafs ambassadörer för 2025 fick jag chansen att läsa fortsättningen på Anna Winthers roman Kärlek på ön, nämligen Börja om på ön. Och vad tyckte jag då?