Vacker, gripande och tung!
I våras fick jag frågan från Albert Bonniers om jag kunde tänka mig att läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Efter att ha läst beskrivningen tyckte jag att det verkligen var en roman för mig, så jag tackade ja. Men vad tycker jag nu när jag har läst den?!
Charmig, varm och stämningsfull!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Min första julroman för i år blev Sarah Morgans Jul med bokcirkeln och det är också årets sista bok att diskutera i bokklubben. Tack Harper Collins för att jag fick läsa.
Charmig, värmande och lagom!
Jag har kanske skrivit det innan men jag kommer att skriva det igen. Jag är så otroligt tacksam för att ha varit en av Serafs ambassadörer för i år. Genom uppdraget har jag fått läsa flera romaner som jag kanske inte hade läst annars och på så sätt också bekantat mig med nya författare. Jordgubbste och chokladdoppade maränger är min första bok av Ida Fryklund, men troligtvis kommer det inte bli den sista…
Charmig, befriande och levande!
Jag läste Vårkänslor och skrovmål i våras när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Maria Arell. Vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men nu lägger jag, passande nog, ut den under Kalmar Pride istället.
Frustrerande, helande och omöjlig att inte tycka om!
Ann-Catrin Mattssons bokserie Jordfödd har tagit läsare med storm. Serien utspelar sig i det turbulenta 1600-talets Europa, där krig, politiska intriger, makt, övernaturliga krafter, vänskap och kärlek som vandrar genom tid och rum vävs samman till en spännande berättelse.
När den tredje delen; Arvet från Öst hamnade i mina händer i slutet av maj, trodde jag att jag skulle slänga mig in i den direkt då det var så efterlängtad. Men någonting höll mig tillbaka. En rädsla av något slag. En rädsla att den magi och kärlek som jag har känt för de föregående två böckerna; Dotter av Jord samt Varsel i Natten, kanske inte skulle infinna sig. Att lågan som brann så starkt i de föregående böckerna snart skulle slockna, eller åtminstone falna. Därför dröjde det tre månader innan jag vågade mig på att läsa den…
Smörig, pinsam och platt!
Flawless av Elsie Silver är ännu en populär bok som jag inte borde ha läst. Men här sitter jag och försöker skriva några vettiga tankar om den. När ska jag lära mig?
Den här serien (Chestnut Springs) har varit överallt på sistone. Och efter att ha läst Ett litet liv kände jag för något lättare, men det här var… ja, läs vidare och se!
Överraskande, chockerande och stundtals pinsam!
I december fick jag ett fantastiskt paket från Gondol. I paketet fanns Fourth Wing och dess efterträdare Iron Flames.
När jag hade avslutat Fourth Wing i januari var jag besviken. Det var en njah-bok för mig. Jag tyckte till exempel att Yarros förlitar sig mycket på genren och den vana fantasyläsaren och det gör att hon är knapphändig med sina beskrivningar. De knapphändiga beskrivningarna gör att jag har svårt att se miljöerna och karaktärerna framför mig. Vid avslutad läsning hade jag också fler frågor än svar. Men det som ändå lugnade mig var att jag hade Iron Flame kvar att läsa. Förhoppningsvis skulle den höja läsupplevelsen av serien något….
Charmig, välskriven och lagom!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den andra boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Våren jag fann mig av Angelica Jackson-Skarenstedt. En feelgood-romance som utspelar sig i den Gotländska idyllen, och handlar om att ge upp gamla drömmar för att ge plats för nya. Alltså en roman med goda premisser, men vad tyckte jag efter att ha läst den?
Förutsägbar, platt och full av kvinnohat!
Lucy Scores serie om det lilla samhället Knockemout är kanske en av de mest återkommande i mitt flöde. Böckerna med blommor på i ljusblått, rosa och lila. Sockersöta. Drömmande och oskyldiga. Men efter att ha läst Allt vi aldrig kom över, boken med det ljusblåa omslaget, vet jag att skenet bedrar. Efter att ha läst Allt vi aldrig kom över trodde jag att jag var färdig med Lucy Score. Men när Printz överraskade mig med, Allt vi försöker dölja, den andra delen i serien kände jag att jag var tvungen att läsa den. Kunde detta rosa omslag med liljekonvaljer på överraska mig?!
Hjärtskärande, djupt rörande och överraskande!
Jag läste Sambo på försök av Beth O’Leary för två år sedan och jag älskade den djupt, innerligt och fullkomligt. Därför var det inte så konstigt att jag ville läsa The No-Show när den gavs ut på svenska. Tack Printz för att jag fick chansen att avnjuta denna varma och hjärtskärande roman!