Zooey säger ”If I fits I sits” och visst gör hon sig fin med mina nya böcker?!
Hunger – Ylva Eggehorn
Jag har dels min gammelmormor, dels diktsamlingen Hunger att tacka för min kärlek för visor, dikter och låttexter. Min gammelmormor lärde mig recitera många visor. Hon lärde mig att smaka på orden. Känna på dem men också känna med dem. Det var tack vare henne som jag år 2000 tjatade till mig Ylva Eggehorns diktsamling; Hunger. Diktsamlingen har varit med mig i 22 år och den har varit min terapi i svåra stunder. I den har jag funnit mina favoritdikter och favoritpoeter men även uppskattning för Kents texter.
Jag vill ha din ryggrad här
Kent, Kräm (så nära får ingen gå), 1996
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån…
Ett lyckligare år – Jonas Gardell
”För den homosexuelle kan början av 1900-talet beskrivas på ett otal sätt: Plågad, patetisk, tragisk, opålitlig och feg. Feminin om det är en man, manhaftig om det är en kvinna. Tillgjord, affirmerad och bitter. Oftast lite löjlig. Ibland direkt ondskefull. En sak kan en homosexuell emellertid aldrig vara. Lycklig. ”
Jonas Gardell, Ett lyckligare år, 2021:9,10
Ett lyckligare år är en roman ursprungen från sanna berättelser om kampen för kärlek, rättvisa, lycka och frihet. Namnet på romanen kommer från E.M. Forsters roman Maurice från 1913. Forster skrev i början av 1900-talet den fösta homosexuella romanen med de inledande orden ”Tillägnas ett lyckligare år” och Gardells roman söker hoppet om just det; lyckligare år.
Harry Potter and the Philosopher’s stone – J.K. Rowling
I år är det 25 år sedan J.K. Rowling gav ut boken Harry Potter and the Philosopher’s stone. Sedan dess har den och de efterföljande böckerna i serien om Harry Potter förtrollat en hel värld. Jag läste den första boken 2007 men livet kom emellan och jag fortsatte aldrig. I år, 25 år efter att den första boken gavs ut och 15 år efter att jag läste den för första gången har jag dock bestämt mig för att jag ska läsa ut serien om Harry Potter; pojken som överlevde…
Hjärtats innersta röst – Jan Philipp Sendker
För några år sedan läste jag Konsten att höra hjärtslag. Jag minns än idag hur betagen och förtrollad jag var av den vackra berättelsen. Det var alltså inte så konstigt att jag var tvungen att läsa den fristående fortsättningen på boken som inte bara förtrollade mig, utan en hel värld.
Ett jävla solsken – Fatima Bremmer
Innan Fatima Bremmers biografi hade jag aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström. Det är skamligt då hon var kvinna före sin tid. Hon var kvick, rolig, modig, extraordinär och otroligt social. Ett riktigt jävla solsken, med andra ord! Men hur kom det sig egentligen att en sådan kvinna föll i glömska?
Dotter av jord – Ann-Catrin Mattsson
Inom mig strider två sidor mot varandra. Den ena sidan står för naivitet och oskuld. Den sidan älskar rosaskimrande och såpbubblande historier där hjältinnan går från ingenting till att bli namnet på allas läppar. Den andra sidan står för magi och passion. Den älskar förtrollade smycken och hemliga portaler där hjältinnan färdas mellan såväl tid som rum. Jag har alltid trott att den ena sidan måste övervinna den andra, men nu har jag förstått att de kan leva sida vid sida av varandra och samexistera i frid. Därför blir jag extra glad när jag hittar någonting som tillfredsställer de båda sidorna inom mig. Ett exempel på det är Ann-Catrin Mattssons debutroman Dotter av Jord. Här möts det bästa från de två sidorna; oskulden, spänningen, ungdomen, passionen, magin och hjältinnan som går från ingenting till att förändra världen.
Queenie – Candice Carty-Williams
Queenie är en politisk, vass, ärlig, brännande aktuell och levande roman skriven av Candice Carty-Williams..
Patient 43 – Kia Hedman
I förra veckan läste jag på Barometern om ett par i 25-års åldern som häktades för synnerligen grov misshandel av sitt eget spädbarn. Barnet har allvarliga skador och vårdas på sjukhus. Genast vred det sig i magen. Jag blev illamående, ledsen, förbannad och matt och jag hatade människor som jag inte ens känner för deras svaghet. Jag HATAR verkligen människor som skadar barn och djur. Oskyldiga små varelser som inte kan försvara sig. Kanske reagerar jag extra starkt på det då jag fortfarande går och tänker på Kia Hedmans debutroman Patient 43. Jag har inte kunnat släppa den sedan den slogs igen för åtta dagar sedan.