Överraskande, långsam och något platt!
Återigen blev jag förälskad i en bok på grund av omslaget. Sedan jag började med bokstagram har jag spanat in Stacey Halls romaner Hittebarnet och Mrs England, just på grund av de vackra omslagen. När jag såg att Mrs England hade översatts på svenska kände jag att jag var tvungen att ha den. Tack Bokfabriken för att ni lät mig läsa den.
Gripande, ojämn och relevant!
För några år sedan läste jag Jag, En av David Levithan och jag var helt uppslukad av den. Varenda stavelse var som ett gift och ett antigift i ett. Sedan dess har jag rekommenderat den till allt och alla. När jag i höstas såg att han hade skrivit Om du lämnar mig här tillsammans med Jennifer Niven, en författare som jag har hört mycket gott om, visste jag att jag var tvungen att läsa den. Jag tackar Lilla Piratförlaget för att jag fick äran att läsa den och på så sätt stilla min Levithan-hunger.
Mysig, förutsägbar och charmig.
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Jag har sedan förra julen längtat efter att att få sätta tänderna i en riktigt smörig och sockersöt julroman och nu var det alltså dags. Det blev en sockerchock deluxe med Kate Hewitts roman Jul vid världens ände. Tack Piratförlaget för att jag fick äran att läsa denna charmiga, men aningen förutsägbara roman.
Tung, känslomässig och tankeväckande!
I somras läste jag min första Colleen Hoover roman; Det slutar med oss. Den lämnade mig besviken och jag tänkte att jag inte skulle ge henne fler chanser. Men tji fick jag. När mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök, föga förvånande, Hoovers namn upp. Det var Read_our_reads som rekommenderade All Your Perfects och då jag har som mål att läsa alla 12 rekommendationerna var det bara att svälja stoltheten och ge CoHo en andra chans. I augusti i år läste både jag och min man boken, därför blir recensionen av den lite annorlunda den här gången. Den kommer nämligen att utgå både från en manlig och en kvinnlig läsupplevelse. Om ni vill veta ifall vi var överens får ni läsa vidare…
Förvirrande, obehaglig och genialisk!
I slutet av juli kände jag för att läsa en kort bok. Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut den snabbt så att jag skulle hinna läsa ännu en innan månaden var slut och på så sätt ha läst nio böcker under månaden. Lotten föll på August Strindbergs Inferno. En bok på cirka 160 sidor. Den skulle jag kunna läsa ut på en dag. HA, det trodde jag…
Vacker, magisk och varm!
Den bok som jag minns starkast från min barndom är Frances Hodgson Burnetts roman Den hemlighetsfulla trädgården (The Secret Garden). Det var den första boken som hittade vägen till mitt hjärta och den boken som har följt mig sedan dess. Oavsett hur många böcker jag än läste eller hur många världar jag än besökte, var det orden, bilderna och känslorna från The Secret Garden som jag ständigt sökte mig tillbaka till. Trots detta tog det 25 år innan jag vågade mig på att läsa den igen. Tror ni att mitt 36 åriga jag avnjöt den lika mycket som mitt 11 åriga jag?
Lång, onödig och påtvingad!
Jag minns dagen som igår. Dagen då jag läste ut Livet efter dig. Jag minns känslorna, men framförallt minns jag tårarna som rann nedanför mina kinder och brann mot min hud. Jojo Moyes hade krossat Louisas hjärta och därmed också mitt. När jag sedan upptäckte att det fanns en fortsättning tänkte jag att jag var tvungen att läsa den. Trots att jag var ganska tillfreds med hur första boken slutade, ville jag läsa om Louisas äventyr i Paris och följa henne när hon lever för båda sig själv och för Will.
Nytänkande, gotisk och mystisk!
Innan 2022 hade jag varken hört talas om Laura Pohl eller hennes bok The Grimrose Girls. Men när mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök Pohls namn upp. Tipset kom från Bettie och jag kände direkt att det var en bok för mig. Det är en roman där Pretty Little Liars möter Once Upon A Time och där Pohl blandar in mörka sagoelement i ett klassiskt tonårsmysterium. Fungerar det då? Läs vidare och se!
Bländande, rörande och meningsfull!
Jag har haft svårt att sätta ord på Matt Haigs bok Midnattsbiblioteket och de känslorna som jag kände när jag läste den. Nu när jag skriver den här recensionen slår det mig att jag inte har ord bra nog att beskriva hur bra jag tycker att den här boken är. Kort och gott skulle jag kunna säga; det går inte att beskriva Midnattsbiblioteket, du måste uppleva den. Men för rättvisans skull ska jag försöka ge er en mer utvecklad tanke… så håll ut med mig.
”Mellan liv och död finns det ett bibliotek, sa hon. Och i det biblioteket fortsätter hyllorna i evighet. Varje bok ger dig möjligheten att prova ett annat liv som du kunde ha levt. Skulle du ha gjort något annorlunda om du fick chansen att göra ogjort det du ångrar?
Matt Haig, Midnattsbiblioteket, 2020:45
Plågsam, vacker och dyster!
Som August-ambassadör 2021 får jag chansen att läsa och recensera de sex nominerade böckerna i kategorin; årets skönlitterära roman. Min tredje bok i kategorin blev Eufori av Elin Cullhed. Det är en roman om Sylvia Plath och en fantasi om hennes sista år i livet. Sylvia är precis fyllda 30 år och gift med sin stora kärlek Ted. Hon är mamma till Frieda och Nicholas samt en blommande författare. Men vad är det då som går så fel?