Rå, kvävande men något ojämn!
Jag avslutade Elina Kangas skräckroman Sången från berget för ett bra tag sedan men jag är fortfarande kvar i den där obehagligt fascinerande känslan som bara riktigt bra skräck kan ge. Boken var en del av Serafs Halloweenbox för 2025.
Välskriven, lekfull men något platt i dialogerna!
En studie i magi av Gabriella Argus var en del av Serafs Halloweenbox för 2025 och också den bok jag såg framemot att läsa. Den är ju så sjukt snygg, men tilltalas jag lika mycket av dess insida?
Platt, kaotisk och frustrerande!
Jag gick in i Magiskt Kaos med där naiva optimismen jag ibland får när en bok marknadsförs som ”småstadsmagi, humor och romance”. Jag hoppades på något i stil med Gilmore Girls möter Förhäxad, och får ett kärleksbarn, men det tog ungefär tre kapitel innan jag började känna mig lurad… och jag ska försöka att förklara varför.
Tack Harper Love för att jag fick läsa.
Ojämn, irriterande men stundtals också vacker!
Ni som har följt mig vet att jag har älskat såväl Powerless och Reckless. Jag har hyllat dem och rekommenderat dem till höger och till vänster. Och jag har fängslats av kemin mellan Paedyn och Kai. Så det var föga förvånande att jag gick in i Fearless med höga förväntningar, men…
Tack Mius för att jag fick läsa den och därmed avsluta serien.
Drabbande, lärorik och förbluffande!
För fyra år sedan läste jag Allt jag fått lära mig av Tara Westover och jag minns att jag tyckte att det var en av de starkaste självbiografierna jag hade läst, någonsin. Men inte visste jag att jag tre år senare skulle läsa en värdig motståndare i Safiya Sinclairs självbiografi Det här är Babylon. Tack Bazar för att jag fick läsa den
Irriterande, platt och overklig!
Välkommen till charmiga och pittoreska Dream Harbor – en småstad där romantiken alltid väntar runt hörnet. På pappret låter det najs. Ändå blev mötet med Dream Harbor inte riktigt den läsupplevelse jag hade hoppats på. Läs vidare för att förstå varför… Jag vill ändå tacka HarperLove för att jag fick läsa.
Ömsint, smärtsam och tröstande!
Jag trodde att jag visste vad jag gav mig in på när jag började läsa Sommadagar i kollektivet. Jag har ju läst böcker av Callum Bloodworth förut. Men efter att ha läst samtliga böcker i Kollektivet kan jag säga att jag både ville ha mer och gå vidare. Jag ville krypa in mellan sidorna och bo där ett tag till. Precis så känns det när man säger hej då till något som är viktigt. Det är vemodigt men samtidigt vackert… Tack Callum Bloodworth och Bazar för att jag inte bara fick läsa utan också vara en del av Kollektivet!
Kuslig, oroande och rysligt bra!
Vad skulle jag ta mig till utan Modernista ? Hur många av mina femmor kommer inte från deras utgivning? Jag är så tacksam att jag fick läsa och recensera Freida McFaddens omtalade serie Hembiträdet (Hembiträdet, Hembiträdets hemlighet och Hembiträdet ser dig). Men böckerna i serien hittade jag en ny favoritförfattare…
Kraftfull, träffsäker och allvarsam!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Förra året hjälpte Tranan mig att förverkliga detta löfte genom Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare som kom i ett väldigt snyggt och genomtänkt paket.
Irriterande, pretentiös och helt onödig!
Ni minns kanske att jag gillade Den Perfekta Pojkvännen av Alexis Hall. Jag tyckte att det en charmig, kvick, väldigt brittisk romantisk komedi som lockade fram skratt. Halls hade skrivit en bok som lämnade en god eftersmak och gav en jäkla mersmak.Så när uppföljaren Den perfekta maken kom ut, ville jag självklart läsa den – och tack vare Bokförlaget Forum kunde jag det.