Lovande, men något ojämn och ytlig!
Ibland plockar man upp en bok med en specifik förväntning. Man ser ett vintrigt omslag, hör titeln Frostbunden och tänker ”Nu ska jag svepas med i en glittrande julberättelse med storstadspuls”. För så kände jag när jag fick Frostbunden i Serafs julbox för 2025. Men tyvärr blev mitt möte med Anna Granbergs roman en ganska sval upplevelse.
Stämningsfull, vacker men stundtals frustrerande!
Det finns något visst med att krypa upp i soffan när vintermörkret faller och försvinna in i en annan värld. En värld av snötyngda granar och dolda hemligheter. Caroline Twamleys senaste roman, Vintergömman, en av böckerna i Serafs julbox för 2025, lovade precis den där blandningen av mys och mystik som jag brukar älska. Men efter att ha slagit igen boken landar jag i en kluven känsla. Låt mig berätta hur jag tänker.
Stundtals irriterande men också otroligt rolig!
Min första ”julbok” för i år och min första bok av Annie Darling, var Trassliga kärleksband i Vintagebutiken. Även om jag har sett Darlings böcker skymta förbi i flödet hade jag inga förväntningar på just den här när jag började läsa. Men jag ska vara ärlig med er, det blev en riktig känslomässig berg- och dalbana för mig. Det är sällan jag läser en bok som lyckas få mig att både sucka av irritation och skratta rakt ut i tomma intet, på en och samma gång. Därför är jag aningen kluven i vad jag tycker om denna. Men tack Karat för att jag fick äran att läsa och bekanta mig med Coco Chanel!
Sockersöt, rar men otroligt platt!
I somras fick jag hem ett recensionsexemplar av A.T Qureshis roman Kafé Baby Dragon. Tack Harper Collins för det. Jag föll för omslaget och plockade upp den precis innan vi skulle åka på semester. Min tanke var att jag skulle sluka den och slippa ha med mig en påbörjad bok på resan. Men det blev inte som jag hade tänkt och boken fick ändå följa med. Här kommer mina tankar om den, de kan vara lite grumliga av alla Pina Coladas…
Rik, vacker men stundtals lite för utsvävande!
Mitt sjätte och sista val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Bruno Liljefors – en biografi av Fredrik Sjöberg. Det är en av två böcker jag hade hört talas om innan själva nomineringen och därav var mina förväntningar väldigt höga på den.
Välskriven, gedigen men för mig totalt ointressant!
Mitt femte val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Historien om Norrland – Framtidens land: Träpatroner, världskrig och nya drömmar av Robin Olovsson. Innan jag blev August-ambassadör hade jag varken hört talas om Olovssons första eller andra bok om Norrland, men det är det fina med att vara August-ambassadör; jag får läsa böcker jag aldrig hade läst annars.
Rörig, snårig men stundtals rörande!
Mitt fjärde val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Tvätten av Lena Sohl. När jag plockade upp boken tänkte jag att den skulle påminna om Nina Van Den Brinks bok Jag har torkat nog många golv eller kanske Maja Larssons Kläda blodig skjorta. Och ja, mycket riktigt finns här samma känsla.
Intim, stundats poetisk men ojämn!
Mitt tredje val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson. Det är en bok som jag inte hade hört talas om innan jag blev August-ambassadör, men efter att ha hört mycket gott om författaren och hans Ålevangeliet hade jag skyhöga förväntningar på denna.
Engagerande, spännande men något hoppig!
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Vitön av Bea Uusma. Innan jag blev August-ambassadör hade jag sett Bea Uusmas bok Vitön skymta förbi i flödet, så det var egentligen den enda boken jag kände igen av de nominerade i kategorin. Men vad betydde det för min läsupplevelse? Egentligen ingenting. Jag gick in i boken i total blindhet. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Men redan efter några sidor insåg jag att jag har ett spännande äventyr framför mig.
Öm, ärlig men något ojämn i tempo!
Mitt första val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Stinas bästa vän av Göran Greider. Det är en bok som jag inte hade hört talas om innan jag blev August-ambassadör. Men som jag nu är glad att jag fick chansen att läsa.
Alla som någon gång har älskat ett djur vet hur märkligt stark den kärleken är. Den smyger sig på en, ofta lite oväntat. Från början tror man kanske att det bara är ett djur. Men så märker man plötsligt att den lilla varelsen har blivit familj; en trygg punkt i tillvaron. För mig var det Zooey, vår lilla katt. Innan henne såg jag mig inte som en kattmänniska. Inte heller trodde jag att en katt kunde vara någon som höll ihop mig när jag föll samman. Zooey gav mig ett syfte; att vara kattmamma. Och när hon lämnade oss i februari kändes det som att en bit av mitt hem, min trygghet och mitt hjärta följde med henne. Det är kanske därför Göran Greiders bok Stinas bästa vän träffar mig så starkt.