Morbid, komisk och lagom skruvad!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Under årets #japanuary bestämde jag mig alltså för att återvända till Japan genom Sayaka Muratas roman Hur mår fröken Furukura?
Kraftfull, mörk och ofta krävande!
En bok som Natalie rekommenderade mig att läsa i min #12challenge förra året var Eto Moris roman Colorful. Då jag tyckte att omslaget var otroligt tilltalande la jag till den på min lista och fram till att jag började läsa den nästan ett år efter att den hade rekommenderats till mig visste jag inte vad den handlade om. Eller vad jag kunde förvänta mig.
Gripande, ojämn och relevant!
För några år sedan läste jag Jag, En av David Levithan och jag var helt uppslukad av den. Varenda stavelse var som ett gift och ett antigift i ett. Sedan dess har jag rekommenderat den till allt och alla. När jag i höstas såg att han hade skrivit Om du lämnar mig här tillsammans med Jennifer Niven, en författare som jag har hört mycket gott om, visste jag att jag var tvungen att läsa den. Jag tackar Lilla Piratförlaget för att jag fick äran att läsa den och på så sätt stilla min Levithan-hunger.
Julig, värmande och underfundig!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Min tredje och sista julroman för i år blev Sarah Morgans Kristallklara nätter i juletid. Tack Harper Collins för att jag fick läsa. Bilden har tyvärr ingenting med boken att göra, men jag tyckte att den var fin och jag hade ingen annan bild till den därför fick det fick bli såhär.
Trovärdig, mysig och oväntad!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Igår publicerade jag den första julromanen för i år och nu är det alltså dags för den andra. Den här gången föll lotten på Olivia Reimhagens mysiga debutroman Julstämning uthyres. Tack Olivia och Seraf för att jag fick läsa och njuta av den, men framförallt för att jag fick bekanta mig med Lady Fluff.
Mysig, förutsägbar och charmig.
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Jag har sedan förra julen längtat efter att att få sätta tänderna i en riktigt smörig och sockersöt julroman och nu var det alltså dags. Det blev en sockerchock deluxe med Kate Hewitts roman Jul vid världens ände. Tack Piratförlaget för att jag fick äran att läsa denna charmiga, men aningen förutsägbara roman.
Tung, känslomässig och tankeväckande!
I somras läste jag min första Colleen Hoover roman; Det slutar med oss. Den lämnade mig besviken och jag tänkte att jag inte skulle ge henne fler chanser. Men tji fick jag. När mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök, föga förvånande, Hoovers namn upp. Det var Read_our_reads som rekommenderade All Your Perfects och då jag har som mål att läsa alla 12 rekommendationerna var det bara att svälja stoltheten och ge CoHo en andra chans. I augusti i år läste både jag och min man boken, därför blir recensionen av den lite annorlunda den här gången. Den kommer nämligen att utgå både från en manlig och en kvinnlig läsupplevelse. Om ni vill veta ifall vi var överens får ni läsa vidare…
Lång, onödig och påtvingad!
Jag minns dagen som igår. Dagen då jag läste ut Livet efter dig. Jag minns känslorna, men framförallt minns jag tårarna som rann nedanför mina kinder och brann mot min hud. Jojo Moyes hade krossat Louisas hjärta och därmed också mitt. När jag sedan upptäckte att det fanns en fortsättning tänkte jag att jag var tvungen att läsa den. Trots att jag var ganska tillfreds med hur första boken slutade, ville jag läsa om Louisas äventyr i Paris och följa henne när hon lever för båda sig själv och för Will.
Deprimerande, tom och tråkig!
För ett par år sedan tipsade bokpanelen på Nyhetsmorgon om Böcker som får dig att skratta högt. Jenny Lindh tipsade då om Ottessa Moshfegs roman Ett år av vila och avkoppling. Jag skrev upp titeln och sedan dess har det varit en bok jag har tänkt att jag måste läsa. I sommar kände jag för att ge den en chans. Jag behövde en rolig bok efter alla snyfthistorier som jag har läst på senare tid! Det jag kan säga nu efter att ha läst den är att Jenny Lindh lurade mig rejält!
Lärorik, vacker och lättillgänglig!
Återigen fick jag tips av Malin på Stagneliusskolans bibliotek om en ny bok att läsa. Den här gången tipsade hon om Johan Hörbergs debutroman Pojken med smörkniven. Återigen var det en roman jag inte hade hört talas om, men som jag nu är glad att jag har läst. Tack Malin!