Tankeväckande, överraskande och lättsam!
Från Monterosa till Röda bergen, första delen i feelgoodserien Röda bergen var en överraskningspost från LB-förlag och författaren Alexandra Appelqvist. En bok vars omslag är en fröjd för ögat, men hur är det med innehållet? Är det hjärtats fröjd, eller inte? Läs vidare och se 🙂
Varm, snabbläst och tankeväckande!
Den tredje boken i bokklubben för i år blev Katten som räddade böcker av Sosuke Natsukawa. En bok om talande katter och om böckernas enorma kraft. Kan det egentligen bli bättre för någon som älskar katter och böcker? Well, du får läsa vidare och se…
Det finns många likheter mellan litteratur och musik, eller hur? De bidrar båda med visdom, ingjuter mod och helar våra liv. De är skapade av människor som redskap för att ge oss tröst och inspiration.
Natsukawa, 2022:106
En bok som står i bokhyllan är bara hopsatta papper. Om en bok med stor kraft eller en episk berättelse inte öppnas är det bara papper. Men en bok som har uppskattats och älskats, fyllts med mänskliga tankar, har blivit besjälad. /…/ En älskad bok kommer alltid att ha en själ. Den kommer till sin läsares undsättning när denna är i nöd.
Natsukawa, 2022;198-199
Charmig, välskriven och lagom!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den andra boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Våren jag fann mig av Angelica Jackson-Skarenstedt. En feelgood-romance som utspelar sig i den Gotländska idyllen, och handlar om att ge upp gamla drömmar för att ge plats för nya. Alltså en roman med goda premisser, men vad tyckte jag efter att ha läst den?
Förutsägbar, platt och full av kvinnohat!
Lucy Scores serie om det lilla samhället Knockemout är kanske en av de mest återkommande i mitt flöde. Böckerna med blommor på i ljusblått, rosa och lila. Sockersöta. Drömmande och oskyldiga. Men efter att ha läst Allt vi aldrig kom över, boken med det ljusblåa omslaget, vet jag att skenet bedrar. Efter att ha läst Allt vi aldrig kom över trodde jag att jag var färdig med Lucy Score. Men när Printz överraskade mig med, Allt vi försöker dölja, den andra delen i serien kände jag att jag var tvungen att läsa den. Kunde detta rosa omslag med liljekonvaljer på överraska mig?!
Mogen, mysig och underhållande!
Ända sedan jag slog igen Städerskan har jag saknat att umgås med Molly. Då visste jag inte om jag skulle få återse henne, men i somras fick jag veta att del två var på väg och då var jag salig. Äntligen skulle jag få umgås med och lära mig av Molly igen. Tack Albert Bonniersförlag för att jag fick äran att läsa och recensera denna pärla.
Hjärtskärande, djupt rörande och överraskande!
Jag läste Sambo på försök av Beth O’Leary för två år sedan och jag älskade den djupt, innerligt och fullkomligt. Därför var det inte så konstigt att jag ville läsa The No-Show när den gavs ut på svenska. Tack Printz för att jag fick chansen att avnjuta denna varma och hjärtskärande roman!
Originell, bladvändare och stundtals lite osannolik!
Jag ska berätta något som kanske förvånar er, kanske gör det några av er rent av förbannade och kanske, mest troligt, är det ingen som bryr sig, men jag har inte läst Ulf Kvenslers omtalade och omtyckta thrillerroman Sarek. Därför kan jag inte jämföra Sarek med Brandmannen som alla andra tycks kunna. Men det kanske är bra?! Jag kunde blint gå in i Brandmannen när den kom som en överraskning från Ulf Kvensler och Albert Bonniers Förlag; utan förväntningar och förhoppningar…
Tankeväckande, naken och intim!
I somras fann jag Graham Swifts novell Mothering Sunday i ett av bokskåpen i Kalmar och bestämde mig för att den fick flytta in till mig. Inte för att jag visste någonting om den, utan för att den tilltalade mig på något udda sätt. Eller om den skrämde mig lite. Hur som gav jag den en chans och jag kan säga att jag hann känna många känslor trots bokens relativt få sidor.
Spännande, långsamt brinnande och något ojämn!
I höstas hörde Pia Kask av sig och frågade om jag ville läsa Den stumma sorgen. Hon berättade att hon hade skrivit den ihop med sin dotter och att det var första boken i serien Kalmardåden. Eftersom jag tyckte att både de facto att den utspelade sig i Kalmar och var skriven av en mor och en dotter lät spännande, tackade jag självklart ja… Att jag egentligen inte tycker om deckare; glömde jag visst bort…
Larsson.., varm och charmig!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den första boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Kärlek på ön av Anna Winther och med recensionen av den kan jag se mig själv som invigd; på riktigt!