Rå, humoristisk och hjärtskärande!
Jag läser sällan biografier. Men Jennette McCurdys biografi Jag är glad att mamma dog fångade mitt intresse. Det kändes som den speglade mina två personligheter väl; Taylor Swift och Amy Winehouse. Den något mörka titeln talade till min inre Amy Winehouse och det söta och oskyldiga omslaget talade till min inre Taylor Swift. Tack Book Mark för att jag fick läsa.
Klaustrofobisk, mörk och oväntat rolig!
Alice Feeneys namn är nämligen ett namn som jag har snappat upp och hennes böcker har lockat mig. Men när jag såg Amandas recension av Daisy Darker kände jag att jag inte kunde vänta längre. Tack Modernista för att jag fick läsa den och på så sätt själv komma Alice Feeneys författarskap närmare. Vilken kvinna, hon fick mig till och med i denna recension att rimma.
Söt, charmig och förutsägbar!
I augusti i år släppte Callum Bloodworth sin fjärde roman Supernova. Efter att tidigare ha läst och älskat Berätta tre saker och 36 frågor om kärlek var jag otroligt spänd att få läsa Supernova. Mina förväntningar var med andra ord superhöga, men höll boken måttet? Den som läser vidare, vet svaret.
Spännande, oväntad och mörk!
Låt mig presentera Adamsson & Löfgrens efterlängtade spänningsroman; Handlöst fall. Jag var en av dem, som vid sidan av Lukas och Sofia, längtade enormt mycket efter att den skulle äntra scenen. Och det kändes högtidligt varje gång jag skulle läsa i den. Men nu är frågan om den motsvarade mina förväntningar?! Läs vidare och se efter själv…
Magisk, politisk och gripande!
Ni som följer mig, vet att jag inte är en van fantasyläsare. Jag läser fantasy, men inte tillräckligt för att känna mig helt bekväm. För mig är det då viktigt att författaren anstränger sig för att göra mig trygg. Får mig att känna mig hemma i en värld bortom vår. Och det tycker jag att Leigh Bardugo verkligen gör med sin roman Skuggan av en kung. Tack Lilla Piratförlaget (Gilla Böcker) för att jag fick läsa och förlåt för att recensionen kommer så sent, men jag antar att det är bättre att den kommer sent än aldrig!
Känsloladdad, vacker och okomplicerad!
För ett år sedan läste jag min första CoHo bok; Det slutar med oss. Med tanke på den svala läsupplevelsen var jag osäker på om jag skulle ge henne och hennes böcker fler chanser. Men turligt nog kunde jag inte stå emot hennes popularitet och sedan dess har jag plöjt hennes böcker. All your Perfects, Verity, Ångrar dig och nu senast Glashjärtan. Jag måste tacka Modernista för att de skickade boken till mig utan att jag hade bett om den. Jag hade nämligen först inte tänkt att läsa den. Men jag är så glad att jag fick hem den och gav den en chans. Med den har jag officiellt blivit Colleen Hoover-frälst!
Uppmuntrande, hjärtevärmande och levande!
Jessica Georges roman Maame har många likheter med Candice Carty Williams roman Queenie. Men där jag hade svårt för Queenie älskade jag Maame. Från början till slut. Tack Jennifer för att du ville kompisläsa med mig och tack Malin för att du reserverade den åt mig på bibblan.
Emotionell, ömsint och helt underbar.
Tidigare i somras släppte Carley Fortune sin andra bok Meet me at the lake. Ungefär samtidigt släpptes hennes första bok Every summer after på svenska. Perfekt för den som vill ha en sommarbok att läsa. Jag är så glad och tacksam att jag fick chansen att läsa Alla somrar med dig. Tack LB-förlag för förtroendet! Jag tror nämligen att jag härmed har hittat ännu en favoritförfattare.
Nej, nej och nej!
En bok som alltid dyker upp på bokstagram är Lucy Scores Things we never got over. Och varje gång den dyker upp i mitt flöde blir jag lycklig. Det vackra omslaget med den ljusa blåa färgen och tusenskönorna gör att den skriker ungdomlig kärlek, oskuld och sommarförälskelse. Den skriker till mig, eller den snarare sjunger en vacker kärleksvisa till mig.
När jag såg att Printz skulle släppa den på svenska, visste jag att jag behövde den för att min lycka skulle bli fullständig. Men så fort jag började läsa Allt vi aldrig kom över visste jag att jag hade blivit lurad…
Ojämn, mörk och något överraskande!
Lånaren är kanske inte en bok som jag själv hade valt att läsa. Jag läser sällan deckare och har aldrig gett mig på Camilla Grebes böcker, just av den anledningen. Men när jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag ville läsa ”ny gastkramande spänning skriven av prisvinnande deckarförfattaren Camilla Grebe och debutanten Carl-David Pärsson?”, kände jag att ja, varför inte. Vi ger den en chans. Framförallt när den lutar mer åt en psykologisk rysare, än en sedvanlig deckare.